Thin thighs tell no lies

Jag är rädd att min blogg ligger på dödsbädden. Jag skriver allt för sällan, det blir nästan bara när jag mår dåligt på ett eller annat vis, och numera mår jag ju faktiskt bra.

Det är nästan konstigt att må så bra som jag gör nu. Jag är inte euforisk eller så, men om jag hade varit det så hade det ju visat på att jag egentligen mår kasst, men bara skjuter undan alla problem, utan jag mår geniunt bra. Jag har dåliga dagar, bra dagar och allt där emellan. Jag förstår inte ens att den person jag är idag har funnits under ytan hela tiden. Min inställning till livet har egentligen varit det enda som saknats för att jag ska må som jag gör idag! Det är ju jättelätt att må bra egentligen, varför har jag inte insett det tidigare? Jag förstår inte vad det är för dvala jag levt i de senaste åren, men nu har jag vaknat.