lördag 28 november 2009

Jag är ett vrak.
Jag förstår inte hur jag kan vara så trasig att något som skulle göra de flesta överlyckliga ger mig en klump i magen. Jag är så jävla glad samtidigt som jag är förstörd.

Egentligen vet jag inte vad jag är rädd för. Det är inte att det ska gå åt helvete, det är inte att någon ska bli sårad. Jag är rädd att det ska gå bra. Jag är livrädd för att fastna och jag är livrädd för att vakna upp om tio år och undra vad fan det är jag har gjort med mitt liv. Jag vill aldrig behöva fundera på vad som hände med alla mina planer, eller undra hur det skulle kännas att leva fri på någon strand i Australien. Jag vill veta det om tio år. Jag vill ha hunnit uppleva allt som på något vis går!

Men samtidigt vill jag ju inte se tillbaka undra vad som kunde ha blivit här hemma heller. Fan ta människor.

fredag 20 november 2009

Fyfan för kunder

Jag orkar inte. Alltså seriöst. Idag har en 55åring flörtat med mig, en tant har dragit i mina kläder, jag har fått gå och lämna tillbaka kläder på H&M åt min handledare för 500e gången, jag hann inte äta lunch och jag avslutade dagen med en kund som vill ha en frisyr som hennes hår var för kort för, men insåg inte att det är omöjligt. Sen ville hon ha slingor, men blev inte nöjd med dem heller, och hela tiden förväntade hon sig dessutom att jag skulle göra allt MINST lika bra som en färdigutbildad frisör, om inte till och med bättre. JAG DÖR SNART! Jag orkar verkligen inte med folk idag. Jag vill bara gräva ner mig någonstans och aldrig mer komma fram igen. Det är inte rättvist.

tisdag 17 november 2009

Jag är rädd

Snart sprängs jag. Snart kommer allt bara sluta funka. Jag vet det. Jag har inte tur, det händer inte.