Thin thighs tell no lies

Jag är ett vrak.

Jag förstår inte hur jag kan vara så trasig att något som skulle göra de flesta överlyckliga ger mig en klump i magen. Jag är så jävla glad samtidigt som jag är förstörd.

Egentligen vet jag inte vad jag är rädd för. Det är inte att det ska gå åt helvete, det är inte att någon ska bli sårad. Jag är rädd att det ska gå bra. Jag är livrädd för att fastna och jag är livrädd för att vakna upp om tio år och undra vad fan det är jag har gjort med mitt liv. Jag vill aldrig behöva fundera på vad som hände med alla mina planer, eller undra hur det skulle kännas att leva fri på någon strand i Australien. Jag vill veta det om tio år. Jag vill ha hunnit uppleva allt som på något vis går!

Men samtidigt vill jag ju inte se tillbaka undra vad som kunde ha blivit här hemma heller. Fan ta människor.