Jag övertolkar allt, saknar så sjukt mycket och blir ledsen av ingenting. Jag är mer kluven än jag någonsin varit tidigare, och jag vet inte vad jag ska göra åt saken. Man kan inte ha det på båda sätt, det är omöjligt. Men ååååååååååååh jag vet inte vad jag vill. Jag är ovan vid att inte veta vad jag vill, så jag tror faktiskt att det jag vill mest just nu är det tredje alternativet. Det enklaste.
Jag vill åka låååångt långt bort och börja om på nytt igen. Ett ställe där ingen tycker om mig, ingen tycker illa om mig och ingen vet någonting om mitt förflutna. Börja om är det bästa jag vet. Men jag saknar min mamma. Jag saknar många, men mest av allt saknar jag min mamma.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar