Dita och fjärilar

Idag har jag fått två av de finaste julklapparna ever.

Jag och Agnes har firat vår egen lilla julafton idag eftersom vi inte kommer vara ens i samma del av landet vid jul. Vi har ju egentligen inte varit det någon jul tidigare heller, men jag vet inte. Det känns konstigare i år än det gjort tidigare. Det kanske är för att årets jul kommer bli väldigt konstig för mig över huvudtaget. Det är första året som min syster inte kommer vara hemma och många av mina älskade jultraditioner är ju, logiskt nog, hon en stor del av. Bara som exempel brukar vi baka pepparkakshus tillsammans. Dessa brukar bli väldigt ambitiösa. Vi har gjort allt ifrån rymdfärjor till pariserhjul och taj mahal. Det är något som kommer saknas otroligt mycket, och gör det svårt för mig att få någon riktig julkänsla, och jag tror inte någon riktigt förstått hur jobbigt jag tycker det är utom just Agnes. Som då kommer vara i Stockholm.

Menmen. Det var ju faktiskt inte det jag skulle prata om från början. Hela tanken med det här inlägget var ju att berätta för er, mina kära läsare, att jag haft en väldigt fin kväll. Vi bytte julklappar, lyssnade på lite julmusik och gjorde glass med saltlakrits. Glassen hann ju tyvärr inte frysa så vi kunde äta något annat än sås, men det är inte så petigt. Efter att ha ätit lite sås har vi ju faktiskt kvar glass till nästa gång hon är här. För mig är ju faktiskt det viktiga att vi hade kul tillsammans när vi gjorde den, och det hade då jag i alla fall.

Nu antar jag att ni är lite nyfikna på vad jag fick för julklappar som var så himla fina, så jag ska berätta det. Jag fick en bok och en tröja, men det var minsann inte vilken bok som helst, utan Dita von Teeses bok om burlesk och fetisch med hur många fina bilder och intressanta texter som helst. Det bara kliar i fingrarna på mig att börja läsa. Dita är nog en av mina allra största förebilder i livet. Hennes attityd är så sjukt fin.
Sen fick jag ju som sagt en tröja också. Det var en vit t-shirt med ett tryck hon gjort själv, nämligen texten "Hunger hurts but starving works". Den är helt underbar. Jag blir typ glad bara av att se den.

Nu kanske ni tänker "Jävla ätstörnings fetton, fattar ni inte att tröjor med sånna tryck bara gör saken värre?" men jag tror inte det. Jag vet att det handlar om självdistans och att kunna ta saker med ett skratt istället för att göra allting så mycket större än det faktiskt är. Huvudsaken är ju trots allt att man lär sig trivas med sig själv. Och Ditas bok är ju fan en handbok i att lära sig just det. Jag är bara så sjukt nöjd och glad just nu. Mat är nog bland de sista jag tänker på. Det är ett hälsotecken om något.