Dagens djupa tankar

Varför är det så svårt att uppnå balans?

Jag har ingen aning om hur mycket man SKA äta. Antingen blir det ingenting eller så trycker jag i mig två påsar chips och ser alltihopa gå raka vägen till magen. Det här vet väl i princip alla om mig, men vet ni även att det gäller allt annat i mitt liv? Antingen har jag så mycket smink att det är som en mask, eller så har jag inget. Jag gömmer mig varje dag, antingen i bakgrunden eller i strålkastarljuset. Jag står aldrig däremellan, där folk faktist ser mig på riktigt. Jag kan fortsätta och fortsätta hur länge som helst med mitt obalanserade liv, men det blir nog inte så intressant, så istället frågar jag mig själv varför. Varför är det så svårt att hitta balansen?

Är det för att man är rädd att bli sårad om man faktist försöker på riktigt? Eller är det verkligen för att man inte vet hur man ska göra? För helt ärligt, hur svårt kan det vara? Alla andra klarar ju av det. Eller är det bara något jag tror för att ingen vågar erkänna hur obalanserad man är? Jag tror i alla fall att det för mig är någon sorts skyddsmekanism, för om man alltid överdriver eller inte gör något alls så kan man aldrig misslyckas. För att misslyckas går ju inte. Jag klarar inte av misslyckanden, det går bara inte. Inte om jag väl försöker. Jag är för rädd. Jag är rädd för allt. Jag är rädd för att folk ska skratta åt mig, jag är rädd för att folk ska prata om mig, jag är rädd för att de inte ska prata om mig och mest av allt är jag rädd för att en dag se mig i spegeln och inse att hela jag är ett misslyckande.