Intrig

Den här helgen har jag haft besök av en gammal barndomsvän, Ingrid, och igår hamnade vi på en fest på ersboda tillsammans med mitt gamla kompisgäng ifrån Umeå. Efter ett tag hamnade jag i en diskussion om en annan väns kärleksliv och det innehöll en del intriger. Ännu senare kom en annan vän och berättade om en intrig som jag var del av utan att ens ha förstått det, så när jag sen kom hem på kvällen och skulle försöka förklara för Ingrid vad jag var så distraherad av började jag fundera på det här med intriger.

Vad vore vår gemenskapskrets utan intriger? Skulle vi alla egentligen må bättre av att säga tack och hej och börja om på olika håll, eller är det viktigt att ha folk omkring sig som hängt med genom allt? För vad som är säkert är ju i alla fall att det komplicerar. Vad man däremot måste tänka på är vad alternativet är, och om det är värt det. Just nu känner jag att jag har vissa relationer som nog bara tynger ner mig, men å andra sidan finns det ju så många som är värda att ha haft intriger med. Även om vi inte alltid varit på samma sida.
Jag kom väldigt väl ihåg när jag hade varit dum emot Viola till exempel. Vi var som inte.. sams på ganska länge, men nu är allt lika bra som någonsin tidigare, och jag skulle inte kunna tänka mig att inte ha henne i mitt liv mer. Samma sak gäller vissa andra, medans ytterligare andra känns falska eller lite egoistiska tack vare gamla händelser.

Jag vet inte om jag tycker om att ha så mycket historik med alla eller inte. Det innebär ju att de känner mig, men samtidigt innebär det ju att de förväntar sig något av mig. Det är kanske inte så att någon förväntar sig saker som jag inte kan uppfylla, men det förväntar sig något. Man har inte samma frihet att vara vem som helst. Ibland vore det skönt att kunna göra något som är helt "fel", men jag vet inte. Jag vet inte ens om jag skulle kunna göra något som inte passar ihop med min karaktär ändå. Jag borde kanske inte ens tänka på det eftersom det inte är något alternativ.