Thin thighs tell no lies

Jag önskar jag var trött.

Tänk dig att inte sova på nåt dygn och sen sova och sova och sova i typ tjugo timmar. Det är mnitt liv just nu. Ikväll fick jag nog och plockade fram min gamla vän sonata, ni vet min insomningsmedicin, men lik förbannat sitter jag här. Den enda skillnaden är att jag har jävligt roligt ust nu. Jag började nyss gapskratta helt utan anledning, och jag vet, det är troligtvis jävligt mycket placebo, men i alla fall. Jag kan inte sova ens med medicin. Älskar livet just nu, kommer nog inte att göra det imorgon. Varför sätter jag mig i sånna här situationer? Det är väl ändå jävligt korkat. Jag borde kunna hantera livet lika bra som någon annan, men inte fan är det så. Jag kan inte ens sova eller äta. HEHEHEHE älskar mig själv för att jag kan göra världens enkalste grejer till något destruktivt. Vad är mest naturligt? Jo, att äta, sova, dricka och föröka sig. Jag har lyckats få alla de grejerna till något destruktivt, hur fan kan man lyckas bättre med livet än mig? Visst, jag dricker inte för mycket längre, och jag använder inte sex till något destruktivt längre, men maten och sömnen är så destruktiva de kan bli. Sjuuuuuuuuuuukt bra av mig. EHE. IUnte. För att inte tala om min lilla fylleperiod. Det är inte så jävla nyttigt att supa två-tre gånger i veckan en hel jävla termin. Hur lyckades jag ens orka det? Jag kommer fan aldrig bli frisk.