Allting kommer ikapp.

Av rubriken att döma skulle man ju kanske kunna gissa att jag rymt ifrån en massa problem och att de hunnit ifatt nu. Att jag rymt från problem och att de kommit ifatt är ju i och för sig sant, men det är inte det det handlar om nu.

Nu handlar det om allt det bra jag var tvungen att lämna efter mig när jag rymde från problemen. Jag lämnade kvar ett gäng kompisar som jag aldrig kommer glömma. Av någon konstig anledning har några av dem börjat träffa min käre bror och krogen och kommer då att tänka på mig. Nu när jag bott i Umeå i ett och ett halvt år har jag väldigt dålig kontakt med många av dem, vissa hör jag väl av en gång i halvåret eller så, men jag vill bara att alla ska veta att de inte är glömda. Dock tvivlar jag väl på att någon av dem läser det här.... Men om någon av dem lyckas leta sig fram till min blogg så vill jag bara få det sagt; Jag tänker på er och saknar er.