Jag börjar bli jävligt inaktiv här känner jag. Dags att skärpa sig och komma igång, även om jag har en känsla av att mina framtida inlägg kanske kommer innehålla en del nya uttryck.
Det nya året har börjat jävligt bra måste jag säga. Jag har knappt lämnat lägenheten, men trots detta har jag träffat folk varje dag. Micke har bott här, och Viola har hållit oss sällskap väldigt bra. Vi har spelat en jävla massa Munchkin, vilket Micke vunnit varje gång, och lootat en massa mat.
Jag har slutat hata mig själv, börjat om igen och hunnit hata både Viola, Micke och Anders hittills i år. Jag har hunnit bli glad, ledsen, arg och besviken. Det är nästan lustigt hur många känslor man hinner med på några dagar... Jag brukar ju faktiskt inte direkt ha så jättesvajigt humör (tror jag?) utan samma humör brukar hålla sig en period, men jag tror fan det håller på att ändras. Jag är väl på väg in i klimakteriet eller nåt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
hata inte
Det är svårt när Micke sitter med kneepads of allure, Viola sviker mig och Anders bara bråkar!
Som om jag bara skulle bråka... När man får ett så bra läge som jag hade, kan man ju inte bara lägga sig platt på rygg och grina, utan givetvis måste man utnyttja läget! Mycket mer "Munchkinly" än så kan det inte bli!
(munchkinly: –adjective,
1 wretchedly bad
2 highly offensive,
3 totally in line with the very idea of the game Munchkin.)
Skyll på det du. Dumbulle.
Sara jag sviker dig ALDRIG. Nästa gång jag råkar få kneepads of allure och du är elf ska jag ta en massa hjälp av dig ändå, fastän du levlar av det. Puss.
Det löftet ska jag fan hålla dig vid! Fast det är inte så kul att ha kneepads of allure i spelet alls tycker jag.
Skicka en kommentar