Ett år äldre.

Imorgon ska jag alltså ta steget och bli vuxen. Eller nåt.

Är det bara jag som tycker det var nyss jag fyllde arton? Jag är inte beredd att bli nitton redan! Jag har ju inte blivit det minsta lilla äldre under året som gått. Eller ja, inte mognare kanske. Iaf känns det inte så. Jag kan inte komma på en enda sak som gör mig mognare nu än jag var då. Det känns bara som att alla andra utvecklas så sjukt mycket, men jag har som stannat av. Det händer inte så mycket mer nu.

Det kan ju tänkas att det här är bara för att jag inte riktigt kan se så objektivt på min egen utveckling, och det kan ju tänkas att jag knappt levt det här året eftersom jag varit för upptagen med att tänka på mat och supa bort mina problem, men jag vet inte. Det kan även tänkas att det här är så bra det blir. Jag blir inte vuxnare än vad jag redan är. Tjoho, vilket party jag kommer ha när jag fyller nittio alltså.

Men det är egentligen morgondagen. Idag åker mina föräldrar utomlands, till kanarieöarna, så jag firar min födelsedag med att sova hos Agnes, trots en aggressiv magsjuka, och hennes familj. Det känns fint, jag firade ju min födelsedag med familjen Bergendahl förra året med, men samtidigt känns det lite jobbigt att ingenting händer som det ska. Julen blev inte på rätt datum eftersom min syster inte kunde vara hemma och nu kommer jag ju knappast ens höra av min egen familj på min födelsedag heller. Det är ju inte så att jag egentligen tvivlar på att de bryr sig om mig, men ibland hade det bara varit skönt att inte måsta be dem om att uppmärksamma mig sånna här dagar.