Chocktillstånd

Hur kunde det här hända egentligen? Jag som inte bara är en av de få som inte söker, jag har dessutom varit anti hur länge som helst, och nu helt plötsligt svävar jag på små rosa moln.
Mitt liv brukar alltid förändras till det sämre just efter nyår, men i år har det äntligen gått åt andra hållet. Jag mådde ganska kasst före nyår, men nu är alla problem bortglömda.

Jag har tagit ett jävligt stort steg mot att bli frisk igen nämligen en måltid i skolmatsalen. För er som inte är ätstörda låter det kanske inte så himla häftigt att kunna äta lite morötter och dricka ett glas vatten på skolan, men för mig är det en otroligt stor seger. Sist jag försökte fick jag så mycket ångest att jag i princip sprang ut ur matsalen och kedjerökte typ tre cigg innan jag lugnat mig tillräckligt för att kunna gå in i skolan igen. Det stora problemet med matsalen är att det är så mycket människor där. Det känns som att alla tittar på mig, och som att de räknar varenda kalori i det jag äter och tycker att jag är ett jävla fetto som äter så mycket. Jag vet, det är inte det minsta lilla rationellt, men det är så det känns.

Men nu har jag tappat tråden lite, vad jag egentligen skulle säga var ju att jag igår kom till skolan i god tid, åt mat i matsalen och lyckades dessutom rulla en hel permanent på en timme. Hittills har det tagit mig en och en halv timme ungefär, så det är att trimma ner ganska mycket tid. Tyvärr tappar jag ju lite kvalité också, men jag fick bara kritik på en av spolarna.

Jag har så mycket mer energi nu, trots att jag sover lika dåligt som tidigare, om inte sämre till och med. Nu vill jag ju inte ens somna längre. Jag blir alldeles för glad av våra långa, nattliga konversationer.

Nu är det en månad och en dag kvar. Jag hoppas verkligen tiden kommer gå snabbt.