Hyperrrrrr

Jag tror fan att jag håller på bli manodepressiv. Hela den här jävla ätstörningsfasen har varit den depressiva halvan, och nu håller jag ju på att bli manisk.

Jag är sjukt rastlös hela tiden, känner mig som den värsta uppmärksamhetshoran i världen och kan verkligen inte sitta still. Blev ju magsjuk i fredags och har varit hemma sen dess. Ni kan ju bara fråga Anders hur sjuuuuukt jobbig och hyperaktiv jag varit de senaste dagarna. Så fort jag inte har hittat något vettigt att sysselsätta mig med (dvs mest hela tiden) har jag bara roat mig med att säga "du kan va" om allting och allmänt gjort mitt bästa för att reta gallfeber på honom. Ärligt talat förstår jag inte hur någon kan stå ut med mig just nu, men jag måste fan ut.

Mest av allt vill jag bara ta en enkel tågbiljett härifrån, det spelar inte så stor roll var och uppleva något nytt. Bara åka iväg och inte ha någon aning om var. Jag vill inte veta om jag kommer somna i stockholm eller barcelona eller paris ikväll, men jag sätter 100 spänn på att det blir Umeå. Åh, varför kan vi inte sticka till Australien NU? Bara du och jag darling. Jag vill ha vårt lilla skjul på stranden och leva utan lyx, men med en jävla massa upplevelser. Kom och rädda mig från rastlösheten som gnager!